Syftet med terrordåd är att skapa rädsla så att människor tvingas förändra sina levnadsmönster.  Det är en grotesk form av B.F Skinners operanta betingning som går ut på att förstärka eller försvaga beteenden genom belöning eller bestraffning.

När Europas storstäder attackeras minskar och förändras turistströmmarna och vi funderar en extra gång på vart vi befinner oss, med vilka. Misstänksamhet och en underliggande oro sprider sig och vi anpassar oss mer eller mindre omedvetet till det nya psykologiska landskapet – Vågar jag åka till Londin i juni? Ska vi släppa iväg våra barn på konserter?  I så måtto har terrorismen uppnått sitt mål, att störa den västerländska, i dess ögon – depraverade  livsstilen.

Men på ett annat sätt stärks den Europeiska ideologin – vi solidariserar oss med varandra, med offren och deras anhöriga. Mer än någonsin värnas vårt sätt att leva – det yttre hotet förenar och terrorismen blir däremed kontraproduktiv.

Det största hotet mot våra välfärdsstater är alltså inte bomber och bilgalningar. Det som riskerar att fälla hela bygget är den tysta explosion som pågått länge och som kommer att öka in intensitet: den demografiska förändringen med alltför få unga som ska ta hand om alltför många äldre, längre än någonsin.

Befolkningspyramid som beskriver befolkningens åldrar 2016

År 2060 kommer var 4:e invånare var äldre än 65.

Redan idag ser har vi stora svårigheter att rekrytera personal till äldreomsorgen och år 2035 kommer behovet av vård-och omsorgspersonal vara 160 000. 

http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Risk-for-kraftig-personalbrist-inom-varden/

Prognos över tillgång och efterfrågan på arbetskraft till år 2035. Vård- och omsorgs­utbild­ning på gymnasienivå

På chefssidan är det redan allvarligt. Få eller inga sökande på utlysta tjänster. Jobbet är tungt med stora, krävande personalgrupper med hög sjukfrånvaro; omfattande, inte sällan manuell adminstration i inkompatibla system; ekonomiskt ansvar som för ett medelstort företag men sällan har man ekonomisk utbildning utan är socionom eller beteendevetare. Kandidatexamina som erbjuder andra  karriärvägar än områdeschef i äldreomsorg.

Nästa generation äldre är inte som 20-och 30-talisterna som är tacksamma för den hjälp de får. De indviduella kraven kommer att öka – man vill ha ledsagning till kulturevenmang på helgen; duscha alla dagar i veckan. Även om många är friska längre, ökar också antalet multisjuka – man har kanske både Kol, diabetes och en demensjukdom – svåra kombinationer att leva med och behandla. Fler och fler i livets slutskede ska tas om hand hemma med allt vad det innebär.

Trycket på kommunerna  höjs markant när vårdplatser på sjukhusen stängs ner och läkaren och sjuksköterskorna jobbar i mobila team. Däremellan ska den dagliga omvårdnaden skötas av hemtjänsten.  Kanske kommer det enorma gratisjobb landets anhöriga gör, minska i takt med att vi sällan längre lever i långa äktenskap. Mer och mer läggs på det offentliga. Till detta kommer urbanisering där kommunerna utanför storstadsregionerna har ett sviktande skatteunderlag på miljarder. Klyftorna mellan fattig och rik ökar – det blir fler fattigpensionärer men de som har råd kommer alltid att kunna köpa sin vård.

Det man vet om fungerande samhällen är att tillit kommer uppifrån, att samhällskontraktet upprätthålls om vi uppfattar systemet som rättvist. I världens mest individualiserade och sekulariserade land – Sverige, godtar vi höga skattetryck för att få  ta dela av värlfärdstjänsterna.  Men när vi inte får det vi betalar för minskar villigheten att delta i samshällsprojektet och snabbt kan vi få en spiral av social oro och större utrymme för radikala partier att ta makten då fattiga och sjuka börjar bli en stor, potentiell väljargrupp.

Så klart finns ett antal praktiska lösningar– att servicen i form av städning, handling etc somutförs av vårdpersonalen, kan fungera som instegsjobb för unga och invandrade till en lägre kostnad. Välfärdstekniken kommer med stormsteg – duschrobotar, matnings-och medicingivningsmaskiner. Men dessa ska också hanteras samt att det mänskliga mötet aldrig kan ersättas. Organiseringen och administrationen behöver också ett nytänkande, och allvarliga försök görs med minskande personalgrupper, teamarbete inom och mellan professioner.

Glädjande nog lyfter Regeringen i sin Nationella kvalitetsplan för äldreomsorg vikten av existentiell hälsa både för den äldre och för personalen. För i hela denna apparat av skattepengar, hierarkier, arbetsplatser, politiska rävspel, handlingsplaner och teorier finns hela meningen med föreningen- men den talas det sällan eller aldrig om: Vi är dödliga. Vi kommer alla att dansa en stund på jorden för att sedan återgå till existensen på något sätt. Detta behöver vi prata om – hur blev livet, hur är det att åldras- kanske i ensamhet? I den den sista livsåldern behöver man få tid till reflektion och stöd, i den hektiska mittenåldern behöver man få bearbeta sina stressiga möten.

Jag tror att kartan som visar att Sverige är modernast i världen kommer att förändras; måste förändras, inte minst med tanke på de influenser vi får från invandrade personer. Vi behöver våra familjer – i vilken form de nu tar, alltså inte nödvändigtvis våra kärnfamiljer, samt att vi måste ta våra andliga, mänskliga behov på allvar – vilket inte måste vara via Svenska Kyrkan eller annat samfund.

World Value Survey karta (värderingar i världens länder)

Människan och hennes samhällsstrukturer är anpassningsbara – det är så vi levt och överlevt i årtusendena. Min personliga övertygelse – och en hel del fakta pekar på att det trots allt blir man bättre för varje dag. Men för att fatta korrekta hållbara beslut som gynnar mer än sin egen generation behöver man vara medveten om verkligheten och ta i de problem som finns.

Så sammanfattningsvis: om vi ens har råd att betala för äldreomsorg i dagens omfattning, så kommer det bara att finnas ett  fåtal som kan utföra den, vilket riskerar att välfärdsstaten imploderar. Detta är ett betydligt större hot än enskilda terrordåd utan att för den skull förringa den skada brutala våldshandlingar skapar.

Samtidigt finns en rad möjligheter som ställer krav på innovation och öppenhet i kombination med en tydlig förankring i hela  syftet med äldreomsorg – att gemensamt ta hand om livet i alla dess faser utan krav på motprestation.

“Our society must make it right and possible for old people not to fear the young or be deserted by them, for the test of a civilization is the way that it cares for its helpless members”. Pearl S. Buck (1892-1973)