psykologi
CHEF I OFFENTLIG SEKTOR
48 överlevnadstrick som Machiavelli glömde
Grattis! Du har fått ett chefsjobb i offentlig sektor. Kanske har du just gått ut nåt personalvetarprogram med fancy schmanzy teorier om att motivera personalen, utveckla dig själv och göra kometkarriär.
Kanske har du länge missbrukat Linkedin och tror på alla coacher, inspiratörer, konsulter, psykologer, poddare, professorer, forskare, experter som vet hur det är att vara chef i teorin, men aldrig upplevt hur blodtrycket höjs av att hålla i ett ordinärt APT eller har öppnat Medarbetarundersökningen i panikångest. De som är som att jungfru Maria skulle lära ut Kamasutra.
Kanske har du snurrat i systemet i decennier men du förstår fortfarande inte vad du gör på dagarna.
Försmäkta inte på denna ö! i din hand håller du – eller så har du vaknat vid 2:27 och scrollar stirrigt efter hjälp, din överlevnadsguide för att förstå det kaos de kallar offentlig sektor.
Stat, region och kommun. Som bonus fungerar den här första hjälpen också för livet i idéburna organisationer och föreningar. Kort sagt – all verksamhet där effektivitet är frivilligt.
Den här guiden hjälper dig att hacka systemet så du inte går under. Snarare hoppas jag att du ska finna kraft och orka förändra det. Eller åtminstone inte försura träsket ytterligare.
För i slutändan så är vi alla samma kropp. Dina handlingar blir allas effekt.
Efter ett decennium på insidan i två kommuner och en region som enhetschef har du här allt du behöver veta för att inte utbränd, cynisk, passiv eller inkompetent. Som jag.
Omorganisationer
Neddragningar är en favoritsport för de som bestämmer över offentlig sektor. Med jämna mellanrum ska det ”effektiviseras”. Ofta handlar det om att ta bort administration men ibland kan det stänka över även på andra yrkesgrupper som blivit för voluminösa.
Det som då sker är att de personer som faktiskt presterar något inser att timman är slagen, söker sig ut på arbetsmarknaden och slukas upp av den på grund av sin kompetens. Sedan går den stora sopkvasten och trots att Lagen om Anställningsskydd har luckrats upp en aning, så blir ändå de där kvar som var med vid de första varslen nån gång på 1980-talet.
Man kommer alltså alltid ha kvar en grundkader av personal som aldrig någonsin varit utanför sitt första jobb. De sitter fast som klister och de kommer aldrig komma med några nya idéer av den enkla anledningen att få människor kan tänka sig något utanför sin bubbla. Det var därför Copernicus fick på moppo när han påstod något så infantilt som att Jorden skulle snurra runt solen. Den stora massan och alla förståsigpåare var helt enkelt för korkade för att fatta verkligheten utanför kommunen … förlåt Vintergatan.
Systemet för arbetsmiljöavvikelser
Idén är så fin. Hur ska man få en systematisk överblick i organisationer med tusentals medarbetare? Man gör ett system där deras Oj, Aj, och Satan också! ska rappporteras. Problemet är att systemet självt ligger på ungefär Aj-skalan. Det vill säga en risk – för att ens mentala hälsa ska flyga ut genom fönstret. Där jag jobbar nu kan man bara skicka ärenden vidare till någon annan en än själv måndag 13-16 och torsdag 9-11. Nej, detta är inte ett dramaturgiskt raljerande utan det e-x-a-k-t-a schemat.
Du har alltså en organisation med ett mörkertal troligen i omfattningen av vintergatans tre närmaste svarta hål. Det som skulle vara systematiskt arbetsmiljöarbete suger de facto ner en i en spiral av obegriplig administration där om man lyckats lägga in ett ärende, det loopar i orbit ett par år innan det kommer tillbaka med texten: ”Vi ska lyfta det på nästa APT”.
När personalen får smuts eller blod på sig brukar jag göra som jag har lärts på internkursen för chefer: ” Lägg in det i avvikelsesystemet”. Då tittar de ofta skeptiskt på mig. Och jag tittar skeptiskt tillbaka på dem. Sedan återgår vi till verkligheten.
Ett nytt system är upphandlat och ska implementeras hösten 2026. Vi väntar med spänning.