Redan när vi körde in i den här staden tyckte jag om den! Folklivet. Ljuden, dofterna. Det myllrar och kryllar. Som en smältdegel av människor från hela världen.
Uppe innan solen idag. Vi gav mat åt skogsmunkar. Kanske är det här vänner till den framlidne Björn Natthiko.
Sen bar det av till glasbron – har man höjdskräck får man hålla sig borta! 🙂
Lunch vid Floden. Fick ju med ett reseapotek från en apotekare i Huddinge, men hittills inga problem med att äta allt.
Middag vid Mekongfloden, men längre ner
Jetlagen har inte riktigt gett sig. Somnar gott men vaknar mitt i natten några timmar. Så sov till nästan kl 11 idag! Galet. Fixade mig snabbt för att tillsammans med Aim, Pifon och Pilai åka på roadtrip till Mekong-floden. Stannade i ett köpcenter på vägen och åt galet god kinamat.
Mysigt hotell med utsikt över floden.
Mekong river
Marknadsgata på kvällen.
I 15 år har jag undvikit Thailand för att jag är skeptisk till värme. Men efter tre dygn så satt jag med täckjacka i avgångshallen när jag skulle flyga hit til Udon Thani idag. Jamen visst, AC kyler ju ner, men redan nu har kroppen hittat ett sätt att stå ut. Kan utan problem traska runt i +31. Det är bara att dricka mycket och dra ner på farten.
Flygning idag som sagt. Och jag sov. Tror inte att det är jetlag som gör att jag somnat för att vakna vid 1-tiden på natten och sedan snurrat i flera timmar. Det är nog alla intryck. Men nu är jag riktigt trött fast klockan bara är 21 lokal tid.
Imorgon åker jag, Aim och hennes två systrar till Mekong-floden.
Det är snöglopp medan jag väntar på ThaiAir 961 till Bangkok. Det är inget jag alls har problem med. Nordens dotter älskar snö och hagel, men räds hettan. Men nu åker jag inte till Thailand som en vanlig turist, suktandes efter Hawaiian Tropic och paraplydrinkar. Mina mål är annorlunda.
Nr 1: Jag har en pappa som levt i landet med sin hustru i 15 år och jag har aldrig varit där. Det är dags nu! Men jag har också en annan agenda.
Jag gör årliga livsplaner. Vad vill jag göra med mitt liv på lång och kort sikt. Ett längre mål har varit att leva som digital nomad. Att kunna göra exakt det jag gör nu – sitta på ett café (nåja McDonalds om jag ska vara ärlig), i en världsstad och skriva, ladda upp bilder och bara vara ett med omvärlden. Lyssna på den thailändska personalens skoj i kassan, betrakta de andra lunchgästerna.
Så dessa 17 dagar testar jag det här livet. Det blir mycket gatufoto och jag har ett filmmanus som legat och vilat länge. Det ska få liv nu.
Bangkok Art and Cultural Center