Den narrativa människan
Inom psykologin finns begreppet narrativt jag. Det är den livsberättelse man så att säga skriver om sig själv. Det man berättar för sig själv och andra om sitt liv för att skapa en mening och ett sammanhang. Jag i mitt liv, i min tid och min kultur. I personlig utveckling har man stor hjälp av att placera sig själv både i mindre och större skeenden. Särskilt i vårt extremt individualistiska samhälle, där mycket ansvar läggs just på var och en.
Individen som minsta enhet i vår kultur, inte familjen
Vår minsta enhet i samhället är just individen, inte familjen som många andra kulturer ”börjar räkna” ifrån. För några år sedan åtalades en italiensk turist för att han slagit till sitt barn. Det väckte enorm uppmärksamhet i Italien där man anser att barnuppfostran är just en familjeangelägenhet som staten inte har med att göra. I Sverige har barn juridiska rättigheter och därför kan en förälder åtalas. Personligen lägger jag ingen värdering i det hela, utan vill bara uppmana till att syna sin kultur för att förstå vad som styr oss. Ha ett systemtänkande. För så fria som vi tror oss vara, är vi inte.
Skriva för att förstå sig själv och omvärlden
Så man gör klokt i att zooma ut sig lite för att förstå vart ansvaret för sig själv ligger, och vad som är andras. Ett sådant förhållningssätt lättar trycket på oss som människor. Minskar ångest. Om vi har ett av världen sämsta betygssystem och du har missat en kurs i gymnasiet för att du är så fruktansvärt stressad, så finns det faktiskt fler parametrar att ta hänsyn till än att du skulle vara lat eller misslyckad. Det kan vara så att du befinner dig i ett galet system och dina handlingar är helt normala. Så om du skriver din livsberättelse så kan du välja att utgå från olika nivåer – den individuella, den sociala eller den kronologiska.
- Jag klarade inte gymnasiet för jag ansträngde mig inte tillräckligt
- Betygssystemet var helt galet och stressade sönder en hel generation ungdomar
- Efter industrialismen släpade en hel del gamla idéer kvar såsom att skolan var uppbygd i upphackade strukturer som man satte poäng på.
När man nyfiket utforskar varianter på sanningen, eller livsberättelserna så kan man komma till olika insikter. Insikter som kan ha en positiv inverkan på ens egen stressnivå (utan att för den skull hänge sig till att lägga sig platt på rygg och ge upp), man kan tvärtom få kraft att förändra sådant som är koko och därmed, bidra till att sådant som ansågs klokt i ett tidevarv, är helt förlegat i ett annat.
Träna alltså på att skriva din livsberättelse i de här olika nivåerna och få därmed en fördjupad insikt om dig själv och världen du vandrar i.
Senaste kommentarer