Även om forskningen visar att ett positivt förhållningssätt är bra för hälsan och för att känna livstillfredsställelse, så får man inte undertrycka känslor som ilska, sorg eller nedstämdhet. Vi har våra känslor för att kunna utvärdera erfarenheter och upplevelser. Om vi utesluter aspeketer som anses vara negativa, skapas en skev bild av livet. Balansen mellan att acceptera att man har bra och dåliga dagar, skapar en gyllene medelväg som är mer psykologsiskt fördelaktigt än att sträva efter att vara glad och lycklig hela tiden.
När negativa tankar och känslor kommer över en är det allra bästa att inta en mindful hållning till dem – acceptera att det alltid kommer att flyta förbi moln som stör på den inre himmeln. Blir det riktigt jobbigt, skriver man ner molnen och ”ser” dem på pappret. Man kan leka med dem via The Work om man vill. En god vän att hålla i när det är alltför molningt hjälper också.
Och andas…syreökningen och stimulansen av vagusnerven som uppstår av muskelrörelsen frigör lugn-och-ro-hormonet oxytocin.
Ta det lugnt. Life’s a bitch and than you die. Det är bara att göra det bästa av det faktumet
– I ett fotbollslag skulle man tänka att det är dags att byta ut tränarna. Men i polisen är det inte så, där flyttar ledningen bara runt, det är i stort sett samma chefskader som gör att ledningsfilosofin inte förändras, även om det så klart finns andra, säger Holgersson till DN.
Kommentaren skulle kunna gälla en rad statliga och kommunala myndigheter. Vi ser det överallt. Outbildade, okunniga ledare som decennium efter decennium sitter som jätteproppen Orvar i våra system. Ja, jag använder begreppet som myntades på 80-talet. Redan då satt proppen på plats. Så många fyrtiotalister kanske inte finns kvar, men andan kvarstår i system som tillåter denna avart av så kallat ledarskap.
Det finns många sätt att sparka igång och vara i skrivprocessen. Skapa en särskilt plats – mental eller fysisk, skriva i grupp, göra olika skrivövningar för att bara nämna några. Redigeringsprocessen däremot, den är väldigt tydlig och bara att följa utan krusiduller.
För att det skrivna ska komma till sin rätt krävs att läsupplevelsen inte avleds av irritationsmoment såsom stavfel, syftningsfel, felvalt typsnitt (både storlek och sort) samt rena språkfel. Därför bör man låta en professionell korrekturläsare göra den slutliga checken innan publicering, åtminstone av större verk. I någon grad är man alltid blind för sin egen text och ett par fräscha, nya ögon är därför nödvändigt.
Sedan 1947 har Språkrådet gett ut Svenska Skrivregler, rättesnöret för hur det svenska språket i detalj ska hanteras. Ingen seriös skribent klarar sig utan denna bibel när man byter skrivarhatten till redaktörshatten. Hur var det nu med indrag? Citationstecken? Kommatering?
Med tiden sitter förstås mycket att grammatik och korrektur i fingrarna och det mesta blir rätt redan medan man skriver – övning är som bekant det enda som ger färdighet. Men det skadar inte att slänga en flukt i skrivreglerna vid minsta tveksamhet. Låt inte fåniga småfel förstöra mästerverket! Gör så mycket rätt du kan från början, och låt ett proffs göra sista finslipet.
Typsnitt är en signal
Visst är det underbart med alla vackra och roliga sorter som finns att välja på? Att scrolla genom ordbehandlingsprogrammets teckenlista är som att gå i en gigantisk godisaffär. Det gäller dock att använda omdömet, särskilt när det gäller brödtext.
I den trevliga P1-podden Typo berättas bland annat om hur skärande det kan kännas när serie-teckensnittet comic sans användes i ett brev från begravningsbyrån. Val av typsnitt signalerar alltid något. Det är ingen slump att exempelvis medlemmarna av kungahuset alla har personliga och respektingivande monogram att strössla på brevpapper eller kuddvar.
Med typsnittet Bodoni däremot, signalerar du klass och stil. Det skapades för att i text förhärliga furstar och kungar under 1700-talet, gick över till att användas i tidningars rubriker (Dagens Nyheter hade det i många år) för att under 1980-talet annekteras av modemagasinen.
I boktext är fortfarande Times New Roman att föredra, anser jag. Serifferna, fötterna, gör att ögat kan vila under läsningen.
Att skriva till sig själv är en starkt terapeutisk process där man når djupare nivåer i det egna medvetandet. För när jag skriver till mig själv –
Vem är jaget och vem är självet? Ett sådant samtal ger nya synvinklar på livet.
Foto: Ingmar Bergman ”Persona”
Jaget, personan, masken eller den/de personligheter vi behövt utforma och lägga oss till med under livsresans gång, har som syfte att få oss att bli accepterade av flocken. Detta är inget falskspel, eller snedvridet beteende utan fundamentalt för det mänskliga släktets existens. Flocken – familjen och kulturen, är helt avgörande för artens överlevnad.Vi behöver vara hyfsat lika, anpassa oss och samverka.
Men viktigt för individens välmående är att också komma i kontakt med sitt egna inre och låta det få sitt utrymme att blomma, för att sedan återgå till att integrera med det yttre i en evigt växelspel.
I de andliga traditionerna förklaras den inre kärnan ofta som själen som på ett eller annat sätt sitter samman med världsalltet. Vi har alla en skärva gudomlighet inom oss och den är direkt nödvändig att vara i kontakt med.
Det är i stillheten, bortom det larmande livspusslet eller den dövande konsumtionen som det går att höra sitt själv. En del söker sig till naturen eller mediterar för att kunna lyssna inåt. Skrivande är en annan väg att gå.
Använd helst papper och penna. Det sker något magiskt när vi är analoga i kreativa processer. Men det är helt okej att ha ett word-dokument att fylla på.
Det lättaste sättet att komma i kontakt med sig själv är att ta på sig den medkännande intervjuarens roll. Använd öppna frågor för att få kontakt:
Hej min vän. Vad roligt att få tala med dig. Hur mår du? Finns det något jag kan hjälpa dig med?
Hur skulle ditt liv se ut om du fick önska?
Vilka vägar finns det som du inte vågat prova än?
Vad kan du göra för att må bra?
Hur har det sett ut i livet tills nu?
Ibland tar Jaget över med ilska, bitterhet, sorg och fördömande. Det är okej – ibland behöver man få släppa på ventilen. Men när Självet svarar är det i neutral form, med fokus på medkännande och tidlöshet. Det ger möjligheter att öppna upp för nya tankar och vinklar på en situation:
Exempel Jaget: Min jävla farsa söp bort hela min barndom, jag förlåter honom aldrig.
Exempel Självet: Min pappa sjuk i alkoholism. Det har hittills påverkat mitt liv negativt och det är svårt att förlåta.
Fortsätt dialogen med följdfrågor såsom – ” …och det betyder att…?”
Låt handen arbeta av sig själv, analysera eller censurera inte svaren. Du kan alltid riva sönder och kasta pappret sedan. Det viktigaste är inte att spara dessa texter utan att tömma huvudet på tjatter, komma i kontakt med själen och få syn på nya fasetter.
Vill man dock följa sin andliga utveckling finns det ett värde i att spara sina inre samtal. Skaffa då gärna en vacker bok – linjerade eller olinjerad, för att se hur tanken rör sig som en meanderslinga, som den analytiska psykologins fader CJ Jung uttryckte det. Det vill säga den så kallade individuationsprocessen, att finna ut vem man är bortom kultur och fostran, är en snirklig resa som pågår hela livet och man uppfattar inte alltid att man rör sig och vart, men med tiden har man gått längre sträckor än man trott.
Så, skrivandet är inte alltid en publik affär. Det vill säga, som skribent skriver du lika mycket för dig själv – kanske mer – än du låter andra läsa. För att kunna skapa riktigt goda berättelser med välgrundande karaktärer- börja med att känna dig själv.
När floden ändrar sin riktning på grund av ett naturligt hinder såsom en klippa, men sedan alltid återvänder till sig sitt eget, naturliga lopp – Meanderslinga. CG Jungs bildliknelse av människans väg tillbaka till sig själv. Individuationsprocessen. Foto: David Darling
Medkänsla, empati, sympati, compassion, altrusim, självmedkänsla. Det finns ett antal överlappande begrepp som beskriver den där förmågan att sätta sig in vad andra känner och många gånger också sträcka sig bortom sin egen trygghetszon, undertrycka behov eller till och med offra livet för att lindra annans smärta.
Dr Tania Singer, chef för institutionen för social neurovetenskap vid Max-Planck-institutet i Leipzig bedriver med sina kollegor omfattande studier på empati. Deras aktuella forskning påvisar tre former av empati. Den första formen handlar om att reflexmässigt spegla andra. Börjar en gäspa, gäspar snart någon annan. Detta är nedärvt sedan födseln (Lagerström, 2014).
En variant på denna enklare form av empati är den som kallas kognitiv empati eller ”perspektivtagande”, det vill säga förmågan att veta hur någon annan känner och tänker. Denna förmåga kan exempelvis användas i ledarskapssammanhang för att motivera och stödja arbetstagares utveckling. Förmågan kan också utnyttjas av exempelvis sociopater för att manipulera omgivningen (Goleman, 2014); en sorts ”cold reading” för egna syften.
Den andra formen av empati och den som också direkt avses med begreppet empatienligt Singer (Lagerström, 2014), uppstår när vi ser annans smärta och därpå upplever den själva. Vid experiment på par där den ena partnern bevittnade sin partner utsättas för fysisk smärta, uppstod kortisolspåslag (stress) även hos iakttagaren. Empatin mättes i högre grad hos paren men uppstod även hos försökspersoner som inte hade en relation till varandra (Engert, Plessow, Miller, Kirschbaum, & Singer, 2014). I dessa situationer är iakttagarens spegel-neuroner aktiverade och sänder i princip samma signaler i dennes kropp som hos den som utsätts för smärta. Den här formen refereras också till som ”affective empathy” eller ”emotional empathy”(ung. ”känslomässig empati”) och kan vara dränerande för exempelvis vårdpersonal som ständigt möter andras lidande. I situationer där man upplever andras lidande men inte har möjlighet eller förmåga att lindra, exempelvis vid tv-sända katastrofer eller när man saknar sjukvårdskunskap på en olycksplats, så kan utbrändhet eller handlingsförlamning uppstå (Goleman, 2014).
Den tredje formen av empati, den Singer vill kalla compassion (från latinets compati´ som betyder ”lida med” ), handlar om omsorg, en sorts ”förfinad empati”. När compassion-tränade buddhistiska munkar blev presenterade med andras lidande aktiverades ventrala striatum, ett område i hjärnan för positiv belöning. De led alltså inte själva utan upplevde bara värme och omsorg såsom en förälder för sitt barn (Lagerström, 2014).
Psykologen Paul Ekman kallar detta för ”compassionate empathy” och menar att det just är en träningsbar förmåga att känna med andra, vilken utgår från insikten om att mänskligheten är förenad som en (Goleman, 2014).
Compassion som psykologiskt begrepp innefattar kognitiva, affektiva och beteendemässiga beståndsdelar och har ingen svensk översättning (Andersson & Viotti, 2013).
