I avsnittet som handlar om skrivandets vedermödor berättar Polvall personligt och klokt om när han insåg att han behövde släppa självkritik och ambition för att hitta lusten till skrivandet. Han blandar kända författares citat, smarta skrivråd och varm peppning med lätt hand. Allt illustrerat med snygga foton från sina många resereportage.
Resesektionen inspirerar utifrån Polvalls långa erfarenhet både långt bort i världen och på hemmaplan. På en enda sida (127) sammanfattar han rakt och enkelt hur man reser ansvarsfullt. En viktig aspekt då turismen ökar förståelsen mellan folk, men även bidrar till påfrestningar socialt och ekologiskt, på planeten.
Fotograferingsdelen är kärnfull och handfast, nästan lite för kort. Vill man vidareutveckla sitt fotande kan man med fördel komplettera Polvall med Göran Segeholms lättillgängliga och fullmatade, ”Konsten att ta vinnande bilder”.
Men på det stora hela är ”På väg…” en liten pärla för den som vill kittla igång den kreativa skriv-och bildprocessen både för resereportage och annat.
Östersjön är kav lugn. Fast det bara är i början på juni är det högsommarvarmt. Vi är på tjejresa – dottern, hennes kompis och jag.
Det händer nåt med kreativiteten när man är på väg. Alla invanda rutiner och tankemönster bryts och nya vinklingar får smyga in i medvetandet.
Jag har på mig en klänning, visserligen svart men att byta klädstil är också en form av resande. Höga klackar förändrar musklernas kontraktiton, kjoltyg ger benen en annan taktil känsla än byxor, slyngliga örhängen sätter huvudet på plats på ett helt annat sätt än pärlor eller inget alls. En parfymdoft från nattklubbar i London skickar en 25 år tillbaks i tiden.
Med enkla medel byter vi verkligheter i ett nafs, det gäller bara att komma ihåg det – att vi hela tiden upplever vår värld genom yttre stimuli vi i låg grad kan styra och ständigt tolkar. Men genom möjligheten att aktivt ta medvetna beslut om vart vi vill vara, hur vi vill uppfattas och på vilket sätt vi vill känna oss, skapas den egna världen genom medvetna – eller omedvetna beslut. Beslut som behöver bli handling – inget av det som sker i huvudet är på riktigt. Först när vi manifesterar tanken i världen finns våra drömmar, intentioner och idéer. Allt annat är snömos.
Det är midsommar. Solen når sin höjdpunkt. Jag ska inte förstöra stämningen med att ”nu vänder det”, men det finns ett vemod med dessa cykler som blir så tydliga på vår breddgrader. Här är det inte sommar året runt, inte heller vinter. Årstiderna pekar tydligt på livets gång – från frö i mull, födelse, full blom, avtagande och döden som är återgången till den livgivande jorden.
Idag var det stor marknadsdag i Karlskrona. Tusentals människor samlas för att handla varor men kanske allra viktigast, se på varandra, dela sommaren och upprätthålla den tvåhundraåriga traditionen. Runt om i landet pågår dessa möten, detta kitt som förenar generationer. Människan här och nu, armkrokar med mormors mormors mor.
I morgon är det midsommarafton, denna hedniska rit som överlevt kristnadet och sekulariseringen. Fallossymbolen står upp för livet och förenar sig med den högtstående solens kraft. Men under den ljusa sommarnatten tar mystiken över, sju blommor under kudden – längtan efter att älskas, att ödet ska träda in och ändra riktningen. Detta är ungdomens tid; lek och lätthet.
Under högsommaren mognar sädesfälten, den klassiska symbolen för det rika livet. I medelåldern njuter vi livets frukter. Stabil karriär, ekonomiskt tryggad, barnen på egna ben.
I augustis vemod känner vi den svalkande höstens tentakler:
”Skynda dig älskade, skynda att älska. Dagarna mörknar minut för minut. Tänd alla ljus, det är nära till natten. Snart är den blommande sommaren slut. (Höstvisa. Tove Jansson)
Vintern är dvalans tid. Den långa dvalan. Introspektion och omgruppering. Ibland går vi så djupt ner i mörkret, att vi till och med tappar förståndet helt. Efter den långa väntan på återuppståndelsen- en ny vår.
Alla liv är unika men ändå så lika. Att vörda livets cirkel är att ge både andra och sig själv, fri lejd. Vi vandrar alla i de olika årstiderna, möts på de öppna marknadsplatserna, har samma grundläggande behov. Trots politiska krumbukter och avancerade analyser så är det egentligen inte svårare än så.
Musikens helande kraft är väl beforskad och bryr man sig inte om forskning räcker det med att sjunga i duschen för att känna de positiva effekterna. Men att sjunga och spela handlar inte bara om att få sköna endorfinpåslag eller att få andras gillande utan är också ett sätt att komma i kontakt med sin andlighet och att uppleva sig vara del av helheten.
Igår spelade Håkan Hellström för ett kokande Ullevi. Nej, jag var inte där men min dotter kom hem från sjunde himlen och febern spreds sig via medierna i hela landet. Riktad mänsklig energi – röster, ögon, närvaro , under en magisk konsert kan likställas med en religiös upplevelse – ett Halleluja-moment.
För att leva fullt ut behöver vi koppla upp oss mot livsmysteriet med jämna mellanrum. Genom musiken minns vi att den den mänskliga resan pågår här och nu. En dag tar den fysiskt slut men under tiden – och därefter, är vi ett med planeten och varandra, i sången.
Det finns en uppsjö av böcker om skrivande. En riktigt trevlig är resejournalisten Tomas Polvalls bok ”På väg- Res, skriv och fotografera” (Bokpro, 2008).
ill man vidareutveckla sitt fotande kan man med fördel komplettera Polvall med Göran Segeholms lättillgängliga och fullmatade, ”Konsten att ta vinnande bilder”.
