AI och Mittokratin
Första gången jag hörde ordet mittokrati blev jag lycklig. Man kan direkt förstå vad det betyder.
Mindset
Ankdamen i Norrköping
Så lätt det är att få andra perspektiv.
På flykt. På resa.
Inte hemma i alla fall.
Nya tankar hör nya ljud. Hissmusik på espresso-house. Forsande vatten i arbetarekvarteren.
Snart vårdagjämning. Då börjar året igen. Då fortsätter det.
Nu dvala.
Brödsmulor till de hungriga från de omtänksamma.
Väghindret skammen
På sin väg mot självkännedom kan man möta många hinder. Okunskap, rädsla, lathet. Men den stora stenbumlingen som ligger i vägen är ofta skammen.
Inte vågar väl jag, vad ska folk tänka?
Det här är inte tillåtet i min kultur, det vågar jag aldrig testa eller stå upp för.
Folk som gör så här är galna.
Och så förhindrar vi oss att fortsätta på en inslagen väg eller kommer inte ens på att ta steget, det vore ju otänkbart.
Skam har en funktion förstås, annars funnes den inte. Varandes flockdjur behöver vi små människouslingar hålla samman för att överleva. Toppen! Den stora frågan blir dock, i vilka flock vill jag överleva? I den där jag är mig själv, eller i den där de tycker jag ska vara något annat?
Ett stort arbete- att hitta sig själv och sin flock. Men alternativet är långt värre. Att leva ett liv som aldrig slog ut i full blom.
Att leva och sen dö och däremellan gick man i en nöjespark men gjorde aldrig annat än snurrade chokladhjulet.
Hur ska man börja något stort?
Nu är det ingen början detta egentligen. Det känns som om jag förberetts ett helt liv på det här. Att försöka få en förbättring. Något vi alla kommer att ha nytta av i generationer. Att bidra till att laga den trasiga väven. Rent av skapa helt nya mönster för vårt land har förändrats snabbt på bara några decennier.
Det jag sett inifrån systemet i 10 år nu. Men under mitt liv har jag mest varit utanför det. Gått min egen väg.
Så hur ska jag börja detta? Visionen jag har om ett Huddinge Friskhus en systerbyggnad till Huddinge Sjukhus. Som ger rätt förutsättningar för att vården slutar belasta planeten ekologiskt. Med ett par våningar läkemedelstillverkning. Kultur och anhörigstöd. Träning och matlagning för ett friskt liv så man inte hamnar så snabbt på sjukhuset.
Hur ska jag förklara detta? Och hur ska jag få alla de som kan göra något – bestämma, rita, förfina innehållet, heja på, längta efter, bygga, fylla, inviga, använda. Hur ska jag få alla att snabbt, effektivt och ekonomiskt – genomföra detta?
Ledarskap är avgörande. Mitt eget och att både stötta och ställa krav på andras. Alla måste dra sitt strå till stacken. Lyssna, väga fram och tillbaka. Sen göra. Fast det är läskigt och riskfyllt men alldeles underbart.
Så nu börjar jag skriva om vägen. Och så får jag se vilka som kommer med.