Att använda och lära sig förstå tarotkortens gamla och mystiska konst är att erkänna och utveckla förståelse för dold kunskap inom psyket. Detta väcker djupare skikt av själserfarenhet .
Ur”Tarot”, Tad Mann (1996)
Livet kan emellanåt te sig kaotiskt. Varje ålder, relation, kultur, har sina utmaningar. Med tiden blir vi förhoppningsvis klokare och kan med större klarhet se tillbaka på en meanderslinga av skeenden som lett från det ena till det andra, mer eller mindre medvetet.
På ett sätt är varje livsresa unik, på ett annat sätt universell. Det är den universella processen som tarot-kortens symboler och sammansättning berättar om. När man drar ett kort eller lägger en hel läggning, är det essensen av mänskligt liv och mänsklig potential som speglas. Det kollektiva omedvetna synnliggörs; såsom en blixt lyser upp i mörkret, blir allt för ett ögonblick tydligt.
Tarot har en över 600 år lång historia och är en av västvärldens främsta, mystiska verktyg. Tarot inbegriper flera symbolsystem: Talsymboler, de fyra elementen (jord, vatten, eld och luft), Kabbala och astrologi.
Korten i sig är inte magiska, det är 78 papperslappar med bilder och siffror på. Magin är samtalet som uppstår när man reflekterar kring korten och lyfter till ytan det man egentligen redan vet, men inte lyckats få tag på eller vågat se.
De arketypiska symbolerna som Narren eller Magikern, visar oss de grundmönster som finns hos alla vilket ökar självkännedomen om den egna potentialen. Med ökad kunskap hör vi lättare kallet, vad vi innerst inne vill. Man får en möjlighet att fatta beslut och välja ett liv utifrån det man har med sig och det man önskar ska manifesteras. Därmed kan var och en skapa sin egen framtid och hamna på ”rätt plats” i den mänskliga väven. I den aspekten kan tarot kallas spådom.
En gång ägde jag en bok som hette ”Tilliten bärs på tusen axlar”. Den försvann innan jag hann läsa den, men titeln berättar något viktigt om det som av den amerikanske statsvetaren Robert Putnam, kallas socialt kapital. Tillit skapas genom att majoriteten av möten med medmänniskor, upplevs som bärande. Att vi kan lita på varandra helt enkelt.
Tillit är psykologiskt avgörande för oss som sociala varelser. Brist på tillit i relationen med omsorgspersoner när vi är spädbarn skadar hjärnan för livet. I samhället är tilliten ett viktigt smörjmedel för att exempelvis ekonomin ska fungera.
Rothstein varnar för när eliten agerar bedrägligt. Hur deras beteende tolkas som en temperaturmätare på vad ”alla” gör med slutsatserna att ingen går att lita på och då kan jag lika bra göra samma sak. Det är som med barn, de gör inte som man säger, de gör som man gör. På samma sätt avläser vi samhällets auktoriteter och ledare.
En annan form av brist på tillit går att avläsa i många organisationer idag. Kanske är det globaliseringen som skapar ett behov av att falla tillbaka i Taylorism – den klassiska mangementteorin om att effektivisera och specialisera arbetet. Idag är den förklädd i flexibla arbetstider och touch&go-arbetsplatser men ett minskade antal människor ska leverera hög, mätbar kvalitet i ett system som sakta smalnar in mot en robotteknikvärld. Det har gått från bondesamhällets tillverkning för husbehov, över industraliseringen skriande behov av fysisk arbetskraft till ett tjänstsamälle där personalbehovet avtar för varje dag.
Till och med i den människonära omsorgsbranschen marknadsförs nu matningsmaskiner, tvättrobotar och intelligenta madrasser som ställer diagnoser bättre än vilken läkare som helst. Jobless growth kallas fenomenet – tillväxten ökar men behovet av arbetskraft miskar. Personalen som är kvar effektivitetsmäts in i minsta detalj.
Organisationers oförmåga att fånga upp den psykosociala ohälsa som nu sprungit förbi stenlunga och andra kroppsskador, är en annan variant av att tilliten inte längre verkar bäras av tusen axlar. Vi jobbar som maskiner men smörjs och underhålls inte, får inga nya reservdelar, utan tillåts att skära ihop utan att någon drar i nödbromsen. Man bara ersätts. Då minskar tilliten till arbetsgivare, samhällssystemet och förödande nog – till vår egen förmåga; till hela människovärdet. Några vågar tala. Men många ur denna icke försumbara del av arbetskaderns ryggrad mellan 25-54 år, smyger tystade undan för att lägga sina sista krafter på att få ut sina rättmätiga, statliga försäkringspengar.
Att utvecklingen skulle gå att stoppa, eller att det ens skulle vara önskvärt, är naivt. Alla tider har sin utvecklingsvärk, en del mer än andra. Det man dock behöver är att göra är att hålla sig i grundläggande värderingar, när det blåser hårt. Man kan ha personliga principer om medkänsla, sanning, integritet och så vidare, men på samhällsnivå verkar tillit vara det allra viktigaste, för att vi ska orka och vilja dela livsrum. Detta för att inte skapa klass-raviner där vi inte möts naturligt på våra boplatser eller låter den ack så långsamma och ibland korkade, men vad annars ska vi ta oss till? -demokratiprocessen försvagas.
Tilliten är inget statiskt tillstånd, den måste vinnas och aktivt bevaras, både mellan oss och inom oss. Tilliten till det egna jaget är avgörande för ett stabilt inre liv. Tilliten är svår att återfå om en gång naggad på. Tuff att bygga upp helt från grunden. Men det går. Allt sitter i huvudet. Revor i den sociala väven kan nästas ihop igen men först behöver man förstå hur de uppkommit och hur viktigt det är för en själv och andra att den finns där, i livets alla skeden.
I en intervju i Expressen berättar Kattis Ahlström om utmaningarna som styvfamiljslivet innebär, och vikten av självmedkänsla. Hon tycker sig ändå ha haft ett barnperspektiv och det är riktigt – barnen är viktiga. Men eftersom att styvfamiljen är ett komplext socialt system i ständig förändring med många viljor, förväntningar och syften så är det inte lätt att navigera sig fram. Det går inte att sätta ett perspektiv framför ett annat – det gäller att kunna se och försöka förstå helheter.
Ett hjälpsamt sätt är att skaffa sig några grundläggande principer som står som hörnpinnar i det egna och i det gemensamma livet. Det kan exempelvis vara en viss mängd egentid per vecka för att få tid till reflektion och återhämtning. Andra principer kan vara att leka tillsammans – vuxna och barn, för att skapa kittet i familjen. En tredje princip kan vara att ledarduon, dvs de vuxna i en styvfamilj, investerar i coachning hos en terapeut några gånger om året, för att stärka relationen.
Grundläggande för att överhuvudtaget överleva i en styvfamilj är att fundera på om man ens vill vara där. Utifrån personlighet och livsväg kanske man behöver tacka nej trots att kärleken och attraktionen är stor eller så hittar man alternativa lösningar med exempelvis särboskap. Kärnfamiljsnormen passar långt ifrån alla..
Visst vill vi alla leva lyckliga, positiva liv men forskningen visar att jakten på lycka kan ha motsatt verkan. Så hur gör man då?
Ta små doser medvetet valda, prioriterade lyckokorn. I stället för att tro att hela dagarna ska vara som rosenfluff, spräng in tillfällen av välbefinnande. En stilla promenad med partnern, lyssna på älsklingsmusiken eller njuta av en god måltid.
Det gäller att skapa ”sjok” av en dag som är okej, inte känna efter varje minut och därmed dras med av tillfälliga upp-och nergångar i känslotillståndet. Med den insikten kan man också välja bort situationer man vet innebär negativa känslor.
När du gör stora val i livet, såsom vilken arbetsplats du skall spendera en stor del av din vakna tid på, tänk på vad som gynnar dig på sikt.
Gör det till en sport att sträva efter att skapa små lyckotillfällen i vardagen istället för att satsa allt på att ta igen allt under semestern, eller när du vunnit Nobel-priset – den sortens välbefinnande tonar snart ut.
Å andra sidan- hela livet hänger inte på maximal lycka, då är vi tillbaka i det tänkande som gör att man slår knut på sig själv och blir olycklig. Att leva innebär även lidande, sorg och olycka och måste finnas där för att vi ska veta vad vi behöver och vill.
Att ständigt bevaka sitt lyckotillstånd innebär också alldeles för mycket självupptagenhet vilket paradoxalt nog ger mindre lycka.
Det tillstånd vi mår bra i är det som kallas ”flow” – när vi uppslukas i en uppgift att vi glömmer egot. Det kan vara allt från att laga mat, gå på hockey eller dansa. (Topp två enligt forskningen är att vara med nära och kära och fysisk träning) Och återigen, det räcker med korta stunder – 20 minuter om dagen funkar bra.
Nyckeln är att inte ha för högt ställda krav men samtidigt förstå och göra lite av det som gör just dig lyckligare.
Vår lycka påverkar vi väldigt mycket själva – ”Det är inte hur man har det utan hur man tar det”. Här kommer lite träningstips.
Träna ofta och helhjärtat! Gärna varje kväll innan du somnar! Även om det kan kännas konstigt i början så är det vetenskapligt bevisat att det fungerar
Lyckoträning under ca 10 minuter:
Tänk på tre bra saker som hänt under dagen. Vad var det som hände? Både stora och små saker. Varför hände det?
Skriv en titel: ”En kollega berömde mitt arbete i projektet”
Skriv ner så detaljerat som möjligt av vad som hände, vem som sade vad osv.”När jag hade gjort presentationen klar i stora konferensrummet på 5:an så sa Kalle att det var genialiskt, ”Varför hade ingen tänkt på det här förut?”. Jag blev generad och sa att det var väl inte så mycket, men han var ihärdig och berömde mig jättemycket. Och då sa jag tack och log från öra till öra.
Skriv ner hur det kändes då och hur det känns nu när du skriver.”Jag var så himla glad och stolt. Allt arbete jag lagt ner var så värt det. När jag tänker på det nu blir jag glad igen och känner mig stark. Jag vågar ta på mig större uppgifter nu känns det som.”
En viktig faktor för att bli lyckliga och finna gläjde i livet är att umgås med andra. Och motsatsen – att inte få vara med – utanförskap och ensamhet, skapar negativa känslor och sämre hälsa.
Anknytningsstil påverkar också hälsa och välmående. Vid långtidsstudier ser man att barn som haft god sociala relationer, är lyckligare som vuxna. Även den akademiska nivån påverkar, men de som i tonåren hade starka, sociala band – mådde bättre vid 32-års ålder än de som ”bara” lyckades bra i skolan. Å andra sidan, akademisk framgång kan skapa sociala band och då upplevde man dubbelt så stort välbefinnande (Källa: Scratch a Happy Adult, Find a Socially Connected Childhood)
Här kan du mäta ditt Sociala kapital, det vill säga- hur väl du interagerar socialt med andra både irl och på nätet. Gör testet >>>
