Människan är som en sugpropp. Vi behöver hela tiden ha något att sitta fast vid – familjen, arbetet, religionen (vilken vi nu tillber – Gud eller konsumtionen), platsen, drömmarna.
Ibland har vi suttit fast så länge vid ett koncept att vi tror att vi ÄR mamma, tandläkare, kristen, Karlskronit, visionär innovatör. Det stämmer inte.
Det går bra att hänga kvar där det känns skönt – kanske ett helt liv. Men många gånger är vi fastklistrade vid människor och platser som inte gör oss gott bara för att det är läskigt att flyta fritt en stund. ”Det är dumt det”, för att citera Alva i Madicken när hon rycker undan köttbullskarotten för pappan när han berättar att han gjort mamman ledsen.
För livet är en flod och sugproppar mår bra av fukt och nya vatten. Vare sig man vill eller inte hittar man alltid en ny yta att fastna på. Sånt sker omärkligt. Just därför behöver man aktitvt träna på att släppa taget. För det som var sant igår, behöver inte vara det idag. Men det är svårt att se med näsan tätt tryckt mot en yrkesroll eller ett villalån.
Att drabbas av sorg och vemod när man släpper taget är inte ovanligt men en viktig del av processen. Det som fyllt en funktion bör hedras. Har man väntat alltför länge med ett beslut så behöver man hålla om sig själv och säga att det är okej ändå- tid är inte förspilld, det kommer alltid ny. Och skulle man råka lämna något som ändå visade sig vara bra, så kommer det åter i mer förädlad form.
Så trots att jag älskar Nils Poppe så hade han fel när han sa: ”Tappa inte sugen – världen är full av tappade sugar.”
Det är tvärtom – att aldrig tappa sugen, suger!
För belöningen med att släppa taget är friskhet, livsglädje och frihet. Eller som Will Smith uttrycker det: ”The point of maximum danger is the point of minimum fear”.
Visst vill vi alla leva lyckliga, positiva liv men forskningen visar att jakten på lycka kan ha motsatt verkan. Så hur gör man då?
Ta små doser medvetet valda, prioriterade lyckokorn. I stället för att tro att hela dagarna ska vara som rosenfluff, spräng in tillfällen av välbefinnande. En stilla promenad med partnern, lyssna på älsklingsmusiken eller njuta av en god måltid.
Det gäller att skapa ”sjok” av en dag som är okej, inte känna efter varje minut och därmed dras med av tillfälliga upp-och nergångar i känslotillståndet. Med den insikten kan man också välja bort situationer man vet innebär negativa känslor.
När du gör stora val i livet, såsom vilken arbetsplats du skall spendera en stor del av din vakna tid på, tänk på vad som gynnar dig på sikt.
Gör det till en sport att sträva efter att skapa små lyckotillfällen i vardagen istället för att satsa allt på att ta igen allt under semestern, eller när du vunnit Nobel-priset – den sortens välbefinnande tonar snart ut.
Å andra sidan- hela livet hänger inte på maximal lycka, då är vi tillbaka i det tänkande som gör att man slår knut på sig själv och blir olycklig. Att leva innebär även lidande, sorg och olycka och måste finnas där för att vi ska veta vad vi behöver och vill.
Att ständigt bevaka sitt lyckotillstånd innebär också alldeles för mycket självupptagenhet vilket paradoxalt nog ger mindre lycka.
Det tillstånd vi mår bra i är det som kallas ”flow” – när vi uppslukas i en uppgift att vi glömmer egot. Det kan vara allt från att laga mat, gå på hockey eller dansa. (Topp två enligt forskningen är att vara med nära och kära och fysisk träning) Och återigen, det räcker med korta stunder – 20 minuter om dagen funkar bra.
Nyckeln är att inte ha för högt ställda krav men samtidigt förstå och göra lite av det som gör just dig lyckligare.
Vår lycka påverkar vi väldigt mycket själva – ”Det är inte hur man har det utan hur man tar det”. Här kommer lite träningstips.
Träna ofta och helhjärtat! Gärna varje kväll innan du somnar! Även om det kan kännas konstigt i början så är det vetenskapligt bevisat att det fungerar
Lyckoträning under ca 10 minuter:
Tänk på tre bra saker som hänt under dagen. Vad var det som hände? Både stora och små saker. Varför hände det?
Skriv en titel: ”En kollega berömde mitt arbete i projektet”
Skriv ner så detaljerat som möjligt av vad som hände, vem som sade vad osv.”När jag hade gjort presentationen klar i stora konferensrummet på 5:an så sa Kalle att det var genialiskt, ”Varför hade ingen tänkt på det här förut?”. Jag blev generad och sa att det var väl inte så mycket, men han var ihärdig och berömde mig jättemycket. Och då sa jag tack och log från öra till öra.
Skriv ner hur det kändes då och hur det känns nu när du skriver.”Jag var så himla glad och stolt. Allt arbete jag lagt ner var så värt det. När jag tänker på det nu blir jag glad igen och känner mig stark. Jag vågar ta på mig större uppgifter nu känns det som.”
beslut så behöver man hålla om sig själv och säga att det är okej ändå- tid är inte förspilld, det kommer alltid ny. Och skulle man råka lämna något som ändå visade sig vara bra, så kommer det åter i mer förädlad form.
