På julaftonen för några år sedan, kände jag såsom många andra gånger livet, en stark längtan efter att få in yoga i min vardag. Det är rätt många gånger jag varit på prova-på-pass och till och med startat någon termin men aldrig riktigt blivit fast. I samband med en sabbad rygg vid dotterns förlossning för nästan 20 år sedan, lärde jag och till och med utbildade jag mig till qigong-ledare. Ibland gör jag det ganska enkla programmet, men långt ifrån regelbundet, och särskilt inte när jag bäst behöver det – i stressiga perioder i livet. Visst är väl det konstigt? När man mår bra funkar det med träning och mathållning; när man mår dåligt blir det ändå värre för man ligger i en hög under täcket och knaprar lökchips.
Så var det då julafton och jag ville yoga men på det enklast tänkbara sättet – inga komplicerade, svårkoordinerade rörelser och inga studios på udda tider långt hemifrån. Som av en slump (finns den?) hittade jag Magdalena Mecweldsapp och fantastiska bok ”Vila dig i form med yinyoga”. Sedan dess är jag fast. För ett rörligt sinne är yinyogans effekter oöverträffade!
Yinyogans tre grundpriciper: 1) Kom i postionen tills du når din gräns, 2) Var stilla, 3) Stanna i postionen under en längre tid.
Grundprinciperna gör att man förbättrar sin uthållighet och vighet men i samspel med kroppen. Man stretchar inte, man pressar inte musklerna, utan under tiden som går (3-5 minuter) släpper lager av lager med spänningar i stilla takt. Vad som sker är att man medvetet och medkännande accepterat varandet och släpper taget när det är dags. Yinyogan är i grunden en mindfulness-träning genom kropp i vila men samtidigt utmanande. Ligament öppnas upp och energibanorna får nytt liv. Testa!
Östersjön är kav lugn. Fast det bara är i början på juni är det högsommarvarmt. Vi är på tjejresa – dottern, hennes kompis och jag.
Det händer nåt med kreativiteten när man är på väg. Alla invanda rutiner och tankemönster bryts och nya vinklingar får smyga in i medvetandet.
Jag har på mig en klänning, visserligen svart men att byta klädstil är också en form av resande. Höga klackar förändrar musklernas kontraktiton, kjoltyg ger benen en annan taktil känsla än byxor, slyngliga örhängen sätter huvudet på plats på ett helt annat sätt än pärlor eller inget alls. En parfymdoft från nattklubbar i London skickar en 25 år tillbaks i tiden.
Med enkla medel byter vi verkligheter i ett nafs, det gäller bara att komma ihåg det – att vi hela tiden upplever vår värld genom yttre stimuli vi i låg grad kan styra och ständigt tolkar. Men genom möjligheten att aktivt ta medvetna beslut om vart vi vill vara, hur vi vill uppfattas och på vilket sätt vi vill känna oss, skapas den egna världen genom medvetna – eller omedvetna beslut. Beslut som behöver bli handling – inget av det som sker i huvudet är på riktigt. Först när vi manifesterar tanken i världen finns våra drömmar, intentioner och idéer. Allt annat är snömos.
Visst är det som allra roligast att läsa böcker som lär ut sånt man inte visste något om? Det kan vara allt från historiska fakta eller spejsig teknik till avancerade relationssituationer som man kan applicera på sitt eget liv. På fackspråk kallas detta infotainment.
Hur blir man då själv en sån där folkbildande författare? Många skriver ju böcker utifrån sånt de redan kan -gräver där de står liksom. Det är ju enklast och ger läsaren en gedigen inblick i livet som sotare/ präst / amiral, eller vad man nu sommarjobbade med 1994.
Men när man sedan tömt det minnet kan det vara spännande att utmana sig själv genom att vidga sitt kunskapsfält en aning. Ibland kan det ju vara direkt tvunget, om man skaffat sig en karaktär som råkar vara sotare/ präst / amiral och man istället låg på stranden hela sommaren 1994.
Klart man kan googla men vill man göra en riktig djupdykning i ett ämne, vill jag nu tipsa om forskningsrapporter. I dem kan kan hitta många spännande uppslag och fördjupningsmaterial och de är faktiskt inte så svåra att läsa som man först kan tro.
http://www.diva-portal.org är en lättillgänglig portal att börja i. Sök på ett ord som verkar intressant – varför inte sotare, präst eller amiral? Eller kanske beteenden (psykopati?) eller fenomen (skilsmässa?). Är du hygglig på engelska ökar träffarna rejält och du får ännu mer att undersöka.
Man behöver inte läsa hela rapporten (alla finns inte heller tillgängliga här, så vill du se dem så klickar du i ”Endast dokument med fulltext” på första sidan)
Men de allra flesta har publicerat sina sk. abstract direkt på diva-portalen. Abstract är en kort, koncis sammanfattning av hela uppsatsen/rapporten/artikeln. Genom den blir du snabbt lärd genom pålitliga, vetenskapliga källor och din text får det där extra lyftet.
Tre evolutionsteorier om medkänslans funktion. Charles Darwin beskrev 1871 i sin ”Människans härkomst” hur sympati utvecklats genom det naturliga urvalet och att de grupper med mest sympatiska medlemmar skulle blomstra och få flest avkommor. Det handlar därmed inte om att starkast överlever, utan den med mest omtanke om andra.
Att medkänsla är medfött visar bland annat studier av 2-åringar vars pupiller vidgas både när de själva hjälper andra utan att förvänta sig någon belöning eller ser andra bli hjälpta. Känslor aktiverar det sympatiska nervsystemet, vilket i sin tur har en påverkan pupillstorleken (Hepach, Vaish & Tomasello, 2012).
Inom evolutionsteorin finns tre spår för att förklara medkänslans funktion, dess särart (i förhållande exempelvis känslor av kärlek till annan, sorg över negativa händelser eller stress över att se lidande), samt genetiska logik:
Alla småbarn föds i praktiken prematura (för tidigt) och är därmed helt beroende av andras omhändertagande. Därför har vårdgivarens förmåga att svara an på både fysiska och känslomässiga behov gett upphov till omvårdnadssystemet där anknytning och medkänsla är viktiga faktorer för att lindra stress och oro hos barnet. Anknytningsteorin med dess fyra mönster (trygg och otrygg – ambivalent/ undvikande/ desorienterad) är en vital komponent för att förstå hur medkänsla vuxit fram genom generationer (Goetz et al., 2010).
Medkänsla är ett attraktivt drag (”trait”) hos en blivande partner. Han eller hon är mer generös mot sin avkomma, samarbetar bättre och är mer trogen vilket gynnar flocken som helhet.
Medkänsla ökar samarbetsvillighet, även med individer utanför familjen. Så kallad reciprok altruism – hjälper jag dig nu, kommer du troligen att hjälpa mig vid behov – har lönat sig evolutionärt sett (De Waal, 2013).
Medkänslas biologi
Medkänsla uppstår i en rad neurologiska system som ständigt samspelar på flera nivåer och kan egentligen inte separeras. Upplevelser, livsval och genetisk disposition avgör hur starka kopplingarna är och vilka områden som är mest ”tränade” (Simon-Thomas, 2013). Exempel på områden är insula, en del av hjärnan där man lokaliserat förmågan att känna med sig själv och andra; och vagusnerven som ibland kallas ”kärleksnerven” då den bidrar till en känsla av samhörighet med andra genom dess utsöndring av oxytocin (Keltner, 2012) – ”närhetens hormon” (Uvnäs-Moberg, 2009).
Dacher Keltner, en av världens ledande forskare inom positiv psykologi berättar om Oxytocin:
Så var det då julafton och jag ville yoga men på det enklast tänkbara sättet – inga komplicerade, svårkoordinerade rörelser och inga studios på udda tider långt hemifrån. Som av en slump (finns den?) hittade jag Magdalena Mecweldsapp och fantastiska bok ”Vila dig i form med yinyoga”. Sedan dess är jag fast. För ett rörligt sinne är yinyogans effekter oöverträffade!
