Akta dig för att önska. Det kan slå in.

Akta dig för att önska. Det kan slå in.

När man föreställer sig nya sätt att leva på börjar Universum leverera. Det är därför det är så viktigt att välja sina drömmar och affirmationer väl. Att inte använda ordet inte är en grundregel när man skriver informationsmaterial. Hjärnan hoppar över den där lilla detaljen. ”Spring inte här” är en sämre uppmaning än: ”Här går vi”.

Det är alltså bättre att skriva:

”Jag önskar mig god hälsa” än ”Jag vill inte vara sjuk mer”.

När vi för tiotalet år sedan lämnade Stockholm för landsorten i Östergötland skrev jag fyra önskningar:

  1. Ta körkort
  2. Sjunga i kör
  3. Börja rida
  4. Skaffa hund

Tre av fyra slog in. Den fjärde, att börja rida, kändes inte längre så intressant när jag var med dottern i ridstallet.

Ta ett blankt papper, skriv och rita. Var inte rädd för vilda drömmar. Bara genom att våga uttala dem för sig själv, startar vägen mot att nå sitt bästa jag. Det kanske tar tid, men en dag så står du där och undrar hur 17 det gick till.

god

Midsommar är symbolen för livets höjdpunkt

Midsommar är symbolen för livets höjdpunkt

Det är midsommar. Solen når sin höjdpunkt. Jag ska inte förstöra stämningen med att ”nu vänder det”, men det finns ett vemod med dessa cykler som blir så tydliga på vår breddgrader. Här är det inte sommar året runt, inte heller vinter. Årstiderna pekar tydligt på livets gång – från frö i mull, födelse, full blom, avtagande och döden som är återgången till den livgivande jorden.

Idag var det stor marknadsdag i Karlskrona. Tusentals människor samlas för att handla varor men kanske allra viktigast, se på varandra, dela sommaren och upprätthålla den tvåhundraåriga  traditionen. Runt om i landet pågår dessa möten, detta kitt som förenar generationer. Människan här och nu, armkrokar med mormors mormors mor.

I morgon är det midsommarafton, denna hedniska rit som överlevt kristnadet och sekulariseringen. Fallossymbolen står upp för livet och förenar sig med den högtstående solens kraft. Men under den ljusa sommarnatten tar mystiken över, sju blommor under kudden – längtan efter att älskas, att ödet ska träda in och ändra riktningen. Detta är ungdomens tid; lek och lätthet.

Under högsommaren mognar sädesfälten, den klassiska symbolen för det rika livet. I medelåldern njuter vi livets frukter. Stabil karriär, ekonomiskt tryggad, barnen på egna ben.

I augustis vemod känner vi den svalkande höstens tentakler:

”Skynda dig älskade, skynda att älska. Dagarna mörknar  minut för minut. Tänd alla ljus, det är nära till natten. Snart är den blommande sommaren slut. (Höstvisa. Tove Jansson)

Vintern är dvalans tid. Den långa dvalan. Introspektion och omgruppering. Ibland går vi så djupt ner i mörkret, att vi till och med tappar förståndet helt. Efter den långa väntan på återuppståndelsen- en ny vår.

Alla liv är unika men ändå så lika. Att vörda livets cirkel är att ge både andra och sig själv, fri lejd. Vi vandrar alla i de olika årstiderna, möts på de öppna marknadsplatserna, har samma grundläggande behov.  Trots politiska krumbukter och avancerade analyser så är det egentligen inte svårare än så.

Inflammationsdämpande kost förlänger livet

Inflammationsdämpande kost förlänger livet

Under ett par veckor har jag haft  låg feber och värk i kroppen. Slutligen svullnade händer och fötter. Inflammation i kroppen, var läkarens dom och antiinflamatorisk medicin skrevs ut. Jag är ingen pillertrillare men för att i alla fall kunna fungera bestämde jag mig för att knapra upp dosen – och efter detta, på allvar börja äta antiinflammatorisk kost för att stödja immunförsvaret.

Redan för 15 år sedan skrev immunologen Sanna Ehdin i ”Den självläkande människan” om hur maten vi äter kan vara både hjälpande och stjälpande. Hennes korståg mot socker hånades då av både forskare och matindustri. Idag talar man i Sverige på allvar om sockerskatt, något som England, efter en aktiv kampanj av nationalkocken Jamie Oliver, snart införs (Sugar tax- How will it work).

Gomorron Sverige (160713 Tid: 07:51) berättar Bertil Marklund om sin nya bok ”10 tips: må bättre och lev 10 år längre”. Kroppens immunförsvar kämpar ständigt mot låg eller hög inflammation. Inflammation är ett kroniskt tillstånd beroende på fria radikaler som frigörs när cellerna tar upp energi. Denna naturliga process kan man bland annat motbalansera genom att tillföra vitaminer. Frukt, bär och sol är melodin. Resultatet är ett friskare och längre liv.

Att ta ansvar för sin egen hälsa är redan nu högsta prioritet. Sverige kommer varken att ha råd eller tillräckligt med personal för att hantera den kommande åldringsexplosionen. Var och en måste därför ta eget ansvar. Och det är dessutom helt möjligt att styra sitt livsöde på egen hand. Den senaste forskningen visar att enbart 10% av vår hälsa styrs av arvsanlaget – 90% kan vi påverka själva genom livsstilsval. Det finns liksom inga ursäkter längre.

Marklunds lista:

  1. Vardagsmotion. 30 minuters rask promenad. Stillasittande är lika farligt som rökning – lämna datorn med jämna mellanrum.
  2. Återhämtning. Ta time out, vila. Stress och bitterhet ökar inflammationen dramatiskt. Ett toppenbra sätt att återhämta sig är vid vatten. Forskningen visar att ljudet av och att titta på vatten lugnar hjärnprocesserna. 
  3. Sova. Alltifrån psykisk ohälsa till fetma hänger samman med sömnkvaliteten.
  4. Sola lagom. D-vitaminerna från 15-20 minuters solande motsvarar 50 glas mjölk.
  5. Ät dig frisk. Antioxidanterna i frukt och bär dödar de fria radikalerna.
  6. Välj rätt dryck. Vatten och små mängder alkohol.
  7. Ha koll på vikten. Den sk. äppelmagen skapar inflammation och drar av livsår.
  8. God tandhygien. Både för att kunna fördela maten på ett bra sätt, och att inte bakterier påfrestar immunförsvaret.
  9. Optimism. Att betrakta glaset om halvfullt adderar 7 år till livet. Det handlar om mental träning att börja söka det goda istället för det negativa i tillvaron.
  10. Gemenskap. Vi är sociala flockdjur och behöver varandra. Isolering och ensamhet gör oss sjuka. Gemenskap och delaktighet håller oss friska.

Tonårsdottern och jag hade redan börjat förbereda oss för ett grönare liv men min sjukperiod har gjort att vi lagt på ett extra kol…eller kål 😉  Skafferi och kylskåp är nu tömda på socker- och mjölprodukter. Det dags att på allvar äta  god och stödjande mat!

Drömmar behöver kompassriktningar

Drömmar behöver kompassriktningar

Drömmar är viktiga för oss människor. Vi behöver mål och mening med vår färd, annars tappar vi lust och motivation. När vi inte längre ser någon mening med vårt liv, inget hägrande Samarkand i framtiden – dör vi hellre. Själens hunger blir ibland så stor att den äter upp kroppens överlevnadsinstinkt.

Så hur ska vi då förhålla oss till våra drömmar? Hur får vi fatt i dem? Hur ska vi förverkliga dem? Finns det drömmar som gör sig bäst i fantasin men inte i verkligheten?

Andras drömmar riskerar dränka ljudet av våra egna

På macronivå är drömmar, eller modeordet – visioner, viktiga för att nå väljarskaror eller kunder. Politikern arbetar dagligen med att fantisera om en ljusnande framtid. Den som lyckas bäst med att få andra att se det hen ser, har sin inkomst tryggad. Vägen till målet är dock inte alltid enkel. Den behöver oftast manglas igenom så många kompromisser att det inte är mycket dröm kvar.

Här ber Miljöpartiet i Karlshamn om ursäkt för alla de löften som gavs i valrörelsen. När man vaknar till och sniffar morgonkaffet så är det som verkade så självklart i sömnen, inte lika genomförbart. Åtminstone inte för stunden. Man bör ha klart för sig att något linjärt tidsperspektiv inte gäller när man drömmer. Men våra årsringar smälter samman och en dag har man på nåt märkligt vis nått fram dit man önskade sig för så länge sedan. Så Miljöpartiet bör inte ge upp.

Andra drömmakare  på macro-nivå är mode- och underhållningsindustrin som lever på att förmedla livsstilar. Vem vill inte leva som George Clooney med snygga brudar och kapsylkaffe? Eller avmagrat som en Panos-modell i minibikini? Eller vill vi det egentligen? I allt buller och bång från alla möjliga  media är det svårt att veta vad man själv önskar.

Det är inte bara säljar-basunerna som stör utan även de nyvakna motrörelserna. Stina Wollter, konstnär, radiopratare m.m. driver ett instakonto där hon humoristiskt och hämningslöst exponerar sin helt vanliga kvinnokropp. En kropp som alla andra på badhusbesök jag minns från nåt kvartssekel sedan. En del med lite längre bröst, några med svart armhålehår, gropiga lår eller fasta rumpor. Unga och äldre kvinnor på lavarna utan några handdukar som skylde gravitation och arvsanlag. Idag är bilden av det enda som räknas som perfekt kropp, våldtagen av Photoshop och Stina gör alldeles rätt i att motarbeta Adobe-fasonerna.
Samtidigt, den ständiga åsiktsmaskinen åt det ena eller andra hållet – jag hör inget längre!

Målsökandet behöver grundas i ideal

För oavsett vad partiledarna i Almedalen visionerar om, projicerade, våta drömmar från baddräktsföretagen eller Stinas långa motståndsfinger mellan sina hyllade konstutställningar och älskade radioprat, så återstår den enda frågan som egentligen är av subjektivt intresse:

Vad ska just min jordevandring ha innehållit när det är dags för ett sista parti schack med döden?

Det är säkerligen åldern, men den senaste tiden har det blivit nästan feberaktigt viktigt att hitta ett högre mål, ett syfte – en dröm att manifestera. Det var som om de första fyrtiofem åren var en enda lång insamling av kartor med möjliga vägar att gå. Plötsligt inser man att det inte räcker med att ha ett kilo atlas i ryggsäcken. Det bränner under fotsulorna, det är dags att börja gå. Gå i en alldeles ny riktning. En ny dröm, ett nytt mål. Men vart?

Jag har absolut gjort långvandringar förr. Mot tunga akademiska mål där jag krälade uppför bergsidan för att glädjelöst slå ner flaggan på toppen. En del affärsmål som var helt galna, höll jag fast vid som en stendöv pitbull. Ibland är styrka och uthållighet en förbannelse; att släppa taget det enda sättet att vinna på.
Andra mål var mer flytande, som de socialt förväntade – vovve, villa, Volvo – jag rullade bara på.

Hus-gurun Brian Tracy lär oss att sätta upp mål inom sju områden med en tidsplan på 5 år:

  1. Karriären
    Jobbar du med det du tycker om?
  2. Familj och relationer
    Vem lever du med? Vilka är dina vänner?
  3. Hälsa
    Vikt och friskhet
  4. Ekonomiskt
    Sparande, ekonomiskt oberoende
  5. Lärande
    Det livslånga lärandet är nödvändigt. Vad och hur lär du dig för personlig utveckling och för att ligga i framkant i din bransch?
  6. Socialt
    Vad ger du tillbaka till lokalsamhället?
  7. Andlighet och harmoni
    När är du lycklig? Hur når du lugn och frid i din själ?

Gott så, men listan saknar en viktig ingrediens – grundläggande principer, eller värderingar som är ordet för dagen. För att kunna göra de rätta valen behöver man bottna i ideal värda att gå den där extra milen för. Och det är att hitta de där idealen som är det svåra i kråksången eftersom de ofta är ditkletade av andra – kulturen, mamma och pappa, kompisgänget.

För vad tjänar det till att uppnå drömmar som bryter mot ens innersta väsen? Ironin i att nästan gå i väggen medan man skriver en c-uppsats om självmedkänsla illustrerar detta väl. Att jobba 40 timmar i veckan och ha ytterligare 15 timmars pendlingstid men tycka att frihet är viktigast av allt,  är ett annat exempel på den dissonans som uppstår när det inre kolliderar med det yttre. Något som kanske till och med sker helt omedvetet. Nåt är fel men man kan inte riktigt sätta fingret på det.

Få men kärnfulla värdeord leder vägen

Att vaska fram vad som är helt oomkullrunkeligt för att man ska kunna se sig själv i spegeln, är bland det viktigaste av allt. Upptäcka det innersta kärnvärdet: vad måste resonera med mig för att jag ska ta ett jobb, välja en relation, rösta på ett parti, köpa en vara. Detta är ett arbete att ta på största allvar och något som måste göras i samtal med den egna inre rösten. Visst kan man tillsammans med andra fundera kring värdeord, men till syvende og sidst behöver man landa i sig själv.

3-5 ord räcker för att benchmarkera sin vardag och för att få en uppfattning om vilka drömmar som är värda att följa. På min egen topplista ha följande utkristalliserat sig:

Frihet, Enkelhet, Barmhärtighet (som i icke-dömande och nåd; i motsats till den inre kritikern).

Så utifrån sina grundord, vilka fungerar som klara kompassriktningar, kan man slänga alla kartor och idéer om vägar att gå. När livet bjuder upp är det lätt att välja jobb, partner eller samhällsprojekt att stötta, när norr är norr och söder, söder.

Idag kom antagningsbeskeden till Högskolan. Jag har fått plats på en fantastiskt spännande kurs i medling och konfliktlösning. Den rimmar väl med frihet både i den rättsliga och karriärmässiga aspekten. Men den krockar också med den aspekt av frihet som innebär att ha tid för annat, bland annat den manuskurs jag ser fram emot, en gammal dröm som leder vidare mot att någongång kunna skriva på heltid. Helt enkel skulle högskolekursen heller inte bli att genomföra, då den ges på campus Göteborg. Därför tackar jag nej för den här gången och litar till att valet är rätt och om det var menat så kommer tillfället åter i en eller annan form. Genom mitt val är jag också barmhärtig mot mig själv, jag lyssnar till vad jag faktiskt orkar i längden. Att välja bort är befriande när många drömmar står på rad.

  • Vilka ideal är viktigast för dig? Kärlek, hållbarhet, skönhet, lekfullhet, måttfullhet, samhörighet, långsiktighet….etc.?
  • Vilka drömmar följer då av att din inre kompass är kalibrerad?

Bara när drömmen är i linje med inre vakenhet är den värd att uppnå. Allt annat är illusioner.

 

dag slutar jag ett jobb och därmed börjar en månads ledighet innan nästa jobb tar vid. I morse lämnade jag över nycklar och telefon, fick vackra blommor och åt lunch med trevliga arbetskamrater. Många frågar vart jag ska ta vägen och önskar stort lycka till. Det märks att det är en uppbrottets dag. Man kopplar loss sig både känslomässigt och juridiskt – redan på morgonen var jag utslängd ur tidrapporteringssystmet.

I ren synkronicitet spelas det sista kapitlet – Slutet gott, allting gott ur Kajsa Ingmarsson”Den magiska gnistan” upp i bilen på vägen hem. Det handlar om avslut. Avslut som ett av det mest kraftfulla man kan göra för att ge utrymme för ny kreativ energi och som en chans att träna sig i tacksamhet för det som varit, oavsett hur det har varit. Alla erfarenheter är betydelsefulla för vår utveckling.

Ibland kan det vara smärtsamt att inse att man utvecklats åt olika håll. En gammal vänskapsrelation där man inte längre känner glädje och utbyte behöver rinna ut i sanden för att det ska ges plats för en ny. Det finns ingen orsak att hålla fast vid saker för gamla tiders skull. Eller när man nått ett högt uppställt mål. Klart man ska fira och vara stolt, men ofta är känslan då mättad och man vill lägga om på en helt ny kurs. Insikten om att var sak har sin tid och att då agera när relationer eller situationer spelat ut sin roll, är ett tecken på mognad och att följa sitt livs-flow.

Panta rei – allt flyter. Att ta emot det man får och tacksamt släppa när tid är, är livets dans. Mellan turerna: vila, reflektion och att njuta frukten av det hårda slitet. Det är nu ganska många år sedan professor Bodil Jönsson populariserade begreppet ”ställtid”. Det är den där viktiga komponenten för att få det inre att hänga med och reflektera över det som varit och det som komma skall – både mellan stora händelser – en skilsmässa, pensioneringen – och i vardagen. I bussen på vägen hem ställer hjärnan om från jobb till fritid.

Jag saknar redan alla mina arbetskamrater men vet i mitt hjärta att beslutet varit rätt. Min nygamla arbetsplats ligger runt hörnet från där jag bor vilket innebär att den pendlingstid jag tidigare haft nu kan användas till de kreativa projekt jag måste få arbeta med för att må bra. Det blir definitivt en sommar på lågvarv, men jag ska också börja en 6 månaders filmmanus-kurs. Jag har längtat efter att plugga filmmanus i flera år och nu har en helt unik utbildning dykt upp som ska bli så himla kul att dyka ner i.

The end.