av Jannike Nordensson | nov 28, 2022 | Komplexa system, Ledarskap
Så hur blir man en klok ledare? Det kryllar av definitioner och teorier kring ledarskap, mer eller mindre funktionella. En fiffig modell som täcker in det mesta av det som jag har funnit varit mest i linje med personlig utveckling – och som syftar till att hantera komplexa, stökiga system, är Conscious leader development Framework av Barrett B. Brown.
Hans modell bygger på etablerade teorier inom systemteori, utvecklingspsykologi och integralteori (att försöka hitta teorier som passar ihop på ett meningsfullt sätt).
Mindset (Grow up): Hur vi utvecklar vår kognitiva kapacitet för att se världen tydligare.
Competence (tune up): Lär oss hur hållbarhet funkar, mer det vanliga ledarskaps-synsättet
Prescence (waking up): Ta hand om vår fysik, mindfulness, intention – värderingar vad vill jag jobba utifrån. Vara i flödet.
Shadow (clean up): Det vi inte gillar med oss själva som kan förstöra för oss. Kraftullt område att arbeta med, djupt inre arbete, släppa ut det infångade ljuset. När vi säger sånt vi inte menade etc.
Couragous action (showing up): om vi inte faktiskt är villiga att göra helt fel, prova, vara med, köra så det ryker.
Shared leadership: vi kan inte allt, genom att synergieffekt med andra blir det handling. Nu från hjälte-ledarskap → delat, värd-lederskap som har mkt större inflytande.[1]
[1] Framework for conscious leadership Barret B. Brown. 2011
http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.453.2662&rep=rep1&type=pdf
av Jannike Nordensson | nov 28, 2022 | Ledarskap
Ju mer komplexa system, desto större krav ställs det på att ledarskapet ska var i linje med sig själv, sin organisation och sin föränderliga omvärld.
Det kryllar av ledarskapsteorier där du ska utveckla dig själv, teamet, produkten, säljet, att jobba effektivt med tidsoptimering. Få talar om den viktigaste resan att göra – den du som ledare måste påbörja i ditt eget liv.
Vi tappar alltid förtroendet för auktoriteter, oavsett om det är föräldrar eller FN-chefer som säger en sak och gör en annan – för att sedan skylla ifrån sig. Att lära av misstag och ta med sig erfarenheten är vuxet, oavsett vad man ställt till med. Men att i samma anda bara ånga på, innebär att man förverkat sitt förtroende.
Och förtroende – tillit är allt mellan människor.
av Jannike Nordensson | sep 18, 2022 | Existensen, Ledarskap
Tungt att vara chef i komplexa system
Göte hade varit chef på Varvet i decennier. Varvet. Örlogsstaden Karlskronas basnäring sedan Karl XI insett det strategiska värdet med en isfri hamn i södra Östersjön. På 1600-talet byggdes segelfartyg, under Götes år: U-båtar.
Jag var chef i Hemtjänsten på öarna som utgör ”staun”. Stora personalgrupper, ständiga bemanningsproblem. Evig ångest över att få en Lex Maria-anmälan, såna man kan få som ansvarig för hela kalabaliken. Om en äldre missats på något sätt, och hittas på toaletten ett dygn senare. Eller när någon undersköterska som själv är sjuk men i beroende, norpar andras morfintabletter.
Arbetsmiljön är stundtals så dålig att facket ständigt hotar med en anmälan till Arbetsmiljöverket och exekutionsplutonen från högre nivå kallar till månadsmöten där man ska förklara- inte varför man inte hållit sin budget – utan varför man inte har minskat den.
Jag var trött och sliten. Hade långt framskridna planer på att säga upp mig, skiljas och flytta tillbaka till Stockholm men det var inget jag visade utåt.
Relationer med andra viktigast för att överleva
Göte älskades av personalen. När han skulle åka till sjukhuset för omläggning av sina sår, ville alla vara den som åkte med. Trots att hans ryggsmärtor var brutala var han alltid lugn och trevlig när man som jag, den här dagen, kom med hans matlåda fast det fanns en policy att chefer inte skulle göra medarbetare-sysslor.
När man klev in i hans välordnade tvåa så rann stress och oro av en. Jag har mött flera såna där jordade själar genom livet; vi började samtala om hans liv och gärning, där på varvet. Hans ledarskap.
Efter 20 minuter när den beviljade insatstiden var slut och jag stod där i hallen med den kortluggiga hallmattan under mina blå plasttossor så föll fasaden. För här framför mig var en gammal man, med svåra smärtor – men en integritet och kunskap av guld.
”Göte, vad ska jag göra? Allt rasar runt mig bara. Jag krigar hela tiden, men är så jävla misslyckad.” Jag gjorde allt för att inte börja storgråta. Han lutade sig fram över rullatorn och tänkte till några sekunder innan han svarade.
”I början var jag också osäker i mitt jobb men sen hittade jag min linje och höll mig till den. Jag gjorde klart för mig själv vad som var viktigt, och vad som inte var lika viktigt. Personalen kom att respektera det, och det blev lättare också för mig. Hitta din egen linje, och håll den bara – så ska du se att det blir bra.”
Det här var fem år sedan nu. Den danske filosofen Kierkegaard säger att man måste leva sitt liv framlänges men det förstås baklänges. När jag ser tillbaka, så ser jag linjen. Ja, ända från min barndom faktiskt. Den är utstakad av mig själv – absolut. Egna erfarenheter, mina styrkor och tillkortakommanden har skapat hållpunkter på den sneda linjen…eller kanske mer meanderslingan, som CG Jung skulle ha kallat den.
Men den består också av möten med såna som Göte. Människor som gett insikter och stöd. Som gått före eller bredvid. Att våga leva och leda, är helt beroende av relationer till andra.
Jag vet att han inte lever längre, men jag tänker ofta på Göte när det blåser storm – och jag rätar upp mig igen. <3
av Jannike Nordensson | jan 5, 2021 | Själen
Ditt mors och farsarv. Iaktta det bara. Bli inte rädd när din pappa höjer handen, vrålar, pissar i byxorna av spriten. Tyck inte synd om eller hemligt förakta din mor som kryper ihop för orden, slagen. Avsky henne inte för att hon kan lämna när som helst, kanske gör det – men alltid kryper tillbaka. För att det välkända, hur hemskt det än är, ändå upplevs mindre farligt än det okända.
Du barn till dessa mönster, dessa generationssår. Låt bara dina ögon svepa över scenen. Låt ögonens tappar och stavar fånga upp ljus och färger och skicka hela rasket in i din synnerv till bakhuvudet där det ska rätas upp med 180 grader. Men låt bli att tänka något om det du ser. Sätt inte igång känslornas kravaller så att de sprutar tårgas och sänder elchocker genom varje nervbana.
Iaktta enbart. Grälen, hoten eller den passivt aggressiva tystnaden. Se hur de gör det, varje ord, vinkel och salivsträng. När du har sett klart. Då vet du vad du aldrig själv vill göra och så handlar du helt motsatt.
av Jannike Nordensson | okt 15, 2020 | Existentiell hälsa, Livsberättelser
När jag läser artiklar som den här om William Väisönen så oroar jag mig inte ett dugg för framtiden. När Williams kompis Oscar hamnade i en djup depression och tog livet av sig, startade William en stödgrupp för gamers. Över 1000 personer har gått med. Att behovet är stort är å ena sidan inte roligt, men å andra sidan så finns det en sån enorm kraft i det de nu gör tillsammans.
Millenie-kidsen äger världen
Min upplevelse av att ha jobbat med ganska många unga människor, det är att framtiden är ljus. Alla är inte lika drivna som Greta Thunberg, men inte långt ifrån! Det finns en stor klokskap, empati och mognad hos unga människor idag. Mycket mer än om man bara jämför när jag var ung på 1980-90-talen.
Kanske är det globaliseringen – att man bland annat just spelar med människor från hela världen. Kanske är det skolan, som jag i grunden inte är en stor fan av – men som faktiskt mitt i all betygspress och gender-yra också trycker på källkritik, att tänka självständigt och ha ett vetenskapligt förhållningssätt.
Jag skulle tro att millenie-människorna (Generation Y) kommer att lyckas mycket bra med det som vi 1900-talare varit lite dåliga på. Typ hålla sams och planeten ren. Corona kommer att ge 00-talarna ändå mer försprång för de är vana att jobba på distans, hitta fördelar i gigekonomin och ser som sagt inte nationsgränser.
De äldres uppdrag är att stötta och ge kraft!
Vi gamla dinosaurier har ett uppdrag innan vi dör ut – det är att stötta de unga från det som riskerar att sänka dem, den psykiska ohälsan – som många gånger egentligen är existentiell ohälsa. Att inte ha hittat sin plats i livet än, att inte ha haft besök av Gandalf som har gett en uppdraget att skicka ringen i Mordor (eller hur det nu var). Det är vårt uppdrag – att stötta, hålla, heja och peppa. That’s it! 🙂
